Eftersom stommen i min träning alltid har varit löpning och jag dessutom gillar att cykla, så är det ju inte så svårt att ana att jag har sneglat lite på triathlon. Haken är bara att jag aldrig har varit någon simmare. Som så många andra har jag aldrig lärt mig frisim, och även om jag vet att simning är en fantastisk träningsform så har jag liksom inte tagit steget.

Men när jag upptäckte att Stockholm skulle hålla en av deltävlingarna i världscupen i triathlon, och arrangera ett motionslopp för allmänheten i samma veva, så kunde jag inte låta bli. Jag anmälde mig och började fundera på hur jag skulle förbereda mig på bästa sätt.

Loppet gick i olympisk distans, vilket innebär 1500 meter simning, 40 km cykling och sen 10 km löpning. Cyklingen och löpningen kändes inte som några konstigheter, men simningen hade jag verkligen ingen koll på… Och hur skulle det gå att växla mellan sporterna? Det hade jag inte heller testat förut.

 

1500 meter simning längs Norr Mälarstrand

1500 meter simning längs Norr Mälarstrand

 

Trots att triathlon är en sport med enorm prylpotential så ville jag inte spendera en massa pengar på utrustning. Min vanliga cykel fick efter en välbehövd renovering duga som tävlingshoj, och som våtdräkt till simningen köpte jag en shorty på rea på Decathlon för 130:-.

 

Tusentals deltagare betyder ett enormt växlingsområde

Tusentals deltagare betyder ett enormt växlingsområde

 

Och vilket fantastiskt kul lopp det var! Simningen gick förvånansvärt bra. Jag simmade förstås inte så fort men jag trivdes i vattnet och kunde slappna av riktigt bra trots vågor och vind. Växlingarna var en upplevelse, jag blev trött på ett helt annat sätt än jag är van vid från löpningen och det kändes som att kroppen inte riktigt hängde med i bytena. När jag kom in till växlingen från cyklingen måste jag ha sett otroligt rolig ut! Jag kunde knappt gå när jag hoppat av hojen, så just då kändes det ju lite konstigt att nästa punkt på programmet var en mil löpning… Efter ett par minuter började jag återhämta mig och kunde ge mig ut på sista sträckan. Efter någon kilometer var kroppen igång och jag fick till ett bra tempo.

 

All dressed up and ready to go

All dressed up and ready to go

 

När jag gick i mål hade jag fått till en tid som jag var riktigt nöjd med, men samtidigt visste jag knappt om jag hade kört slut på mig ordentligt eller om jag hade en massa energi över. Jag var ordentligt trött, men inte alls på samma sätt som efter tillexempel en marathon. Dessutom kändes det som att jag återhämtade mig snabbare än väntat. Nästa gång får det bli lite bättre tempo! Dessutom ska jag ta simlektioner, med rätt teknik i vattnet kan jag kapa många minuter och dessutom spara en massa energi till cyklingen. Hursomhelst var detta en enormt kul erfarenhet, jag kommer definitivt att stoppa in fler såna här lopp mellan marorna framöver!

 

Share

« »