Årets Stockholm Marathon blev en intressant upplevelse… Fyra plusgrader, regn och hård vind var temat för dagen. Mina händer domnade bort efter 15 km, och efter halva loppet var jag så stel i ansiktet att jag fick luta huvudet bakåt när jag drack sportdryck för att den inte skulle rinna ut igen. Faktum är att det var betydligt kallare nu i början av Juni än när jag sprang Vintermarathon i November.

På nyheterna berättade de att detta var det kallaste Stockholm Marathon någonsin, och att ledaren i loppet kollapsat på Norr Mälarstrand med en kroppstemperatur på 32 grader. Om värmerekordmarorna för några år sen kallades för ”Stockholm Barbecue” så tycker jag att det här borde kallas ”Stockholm Viking Marathon”.

 

Regn och blåst var temat för dagen

Regn och blåst var temat för dagen

 

Men som löpupplevelse var det en höjdare! Jag disponerade loppet riktigt bra, höll uppe tempot även under sista milen och lyckades sätta nytt personrekord på mara med 3:35:19. Efteråt skakade jag av kyla, var helt tom på energi och hade varken kraft eller känsel i händerna. När jag skulle ta fram medaljen för fotografering så grejade jag inte att öppna plastpåsen med fingrarna, så jag fick slita sönder påsen med tänderna istället.

 

Så stel i händerna att jag inte ens kunde göra en vettig segergest

Så stel i händerna att jag inte ens kunde göra en vettig segergest

 

Å andra sidan väntade Karin med irish coffee och bastun uppvärmd när jag kom hem, så då kändes tillochmed kylan som en kul erfarenhet.

 

Share