I september 2011 åkte hustrun och jag till Berlin för ett par dagars minisemester med maratontema. Berlin har jag varit i massor av gånger tidigare, under nittiotalet var jag där ett par tre gånger om året för att partaja och ladda mina undergroundkulturdepåer, men i takt med att staden blev mer och mer som vilken modern västeuropeisk huvudstad som helst flyttades mitt fokus till Prag. Nu var det ett tag sen senast, och både hustrun och jag var nyfikna på hur stan mådde. Riktigt bra, skulle det visa sig.

 

Föredetta flygplatsen Berlin Tempelhof

Föredetta flygplatsen Berlin Tempelhof

 

Men först hade jag ett maratonlopp att springa! Nummerlappsutdelningen hölls på den nedlagda flygplatsen Tempelhof, som är ett fascinerande bygge i sten, stål och betong. Lyckligtvis var vi där tidigt under lördagen, när vi strosat runt inne på sportmässan och började dra oss hemåt hade det byggts upp en jättelång kö vid entrén.

 

Den obligatoriska sportmässan

Den obligatoriska sportmässan

 

En lustig detalj var att en huvudsponsor till loppet var bryggeriet Erdinger, och de marknadsförde sin nya alkoholfria weissbier som en ren sportdryck, med proteiner och vitaminer och allt möjligt nyttigt. Alltså, jag gillar ju god öl i största allmänhet och inte minst Erdingers olika produkter, men det kändes ändå lite knasigt med associationen till maratonlöpning… Å andra sidan låter ju deras förklaringar till varför just Erdinger alkoholfrei var så lämplig som sportdryck högst rimliga, och att den var riktigt god gjorde ju inte saken sämre.

 

Sportdryck för tyskar - alkoholfri weissbier!

Sportdryck för tyskar - alkoholfri weissbier!

 

Kolhydratladdningen kvällen innan loppet blev en rejäl schweinhaxe med sauerkraut nedsköljd med något annat bryggeris sportdryck, och jag kostade tillochmed på mig att dricka en variant med lite alkohol i. Tyskarna kan det där med rustik husmanskost, ingen tvekan om det.

Söndag morgon gick jag upp tidigt, käkade frukost och gav mig av mot maratonområdet uppe i Tiergarten. På väg till tunnelbanan upptäckte jag att klubben som låg i änden av gatan mot floden Spree fortfarande pumpade techno på högtryck, det både kom och gick gäster när jag knatade förbi i löparkläder. En del av det gamla goda Berlin fanns uppenbarligen kvar!

 

Riksdagshus och TV-torn i soluppgången

Riksdagshus och TV-torn i soluppgången

 

Organisationen i startområdet var exemplarisk, trots att det var hysteriskt många löpare som irrade runt så fungerade allt jättebra. Själva loppet var riktigt skönt, perfekta förhållanden med sval sensommarsol, massor av entusiastisk publik, och den speciella känslan av att springa förbi Europacenter, KaDeWe och en mängd andra landmärken som jag sett så många gånger förr. Jag höll ett lite för högt tempo under första halvan vilket straffade sig under de sista kilometrarna, men tog mig ändå i mål på 3:41 vilket jag är jättenöjd med.

 

Bansträckningen visade sig passera på gatan nedanför hotellet

Bansträckningen visade sig passera på gatan nedanför hotellet

 

Våra återstående dagar i Berlin upptäckte vi att det fortfarande finns en mycket levande pub- och klubbkultur, vi käkade massor av god mat och drack en hel del öl, shoppade och sightseeade för glatta livet. Det var underbart att återupptäcka Berlin, och dessutom få en riktigt rolig mara på köpet.

 

Nöjd man med Brandenburger Tor i bakgrunden

Nöjd man med Brandenburger Tor i bakgrunden

 

Share